Kluven

Då satt man här igen framför skärmen. Denna gång mer snorig än nån annan gång. Allt känns allmänt grått och det här är kanske den 3:e dagen jag känner att det verkligen måste ske nån sorts förändring hos mig. Jag tror att det som ligger närmast är att flytta hemifrån. Men samtidigt vore det också skönt och kanske bara resa bort, komma bort från allt o alla. Tänk om man hade MASSA pengar, haha! Det vore också skönt o få nån sorts förändring med jobbet också, jag började på sovrum för inte så länge sen men börjar tvivla på om det verkligen är på ikea jag vill hitta min utveckling på. Samtidigt har jag svårt att tänka mig att få ett bättre jobb utan utbildning just nu.
Har fått höra nu av 2 personer, förmodligen de 2 som jag lyssnar allra mest på, att jag borde ta och fokusera mer på mig själv. Sluta vara så beroende av andra, att det inte ska vara enda målet. Tror dom har rätt men det känns jobbigt att ta tag i, inte så mycket som lockar. Men när jag väl har tittat lite på lägenheter nu så lockar det ju nåt enormt iof, så jag hoppas jag tänker rätt med att börja i den änden...paus för nyyyys...Det ska bli skönt när den här fasen är över och jag förhoppningsvis har åstadkommit något av det jag nämnt här uppe. Då ska jag försöka njuta av det och inte måla upp nästa "problem" allt för snabbt.

Tjipp Tjopp!

Melissa Horn

Oj vilka texter. Känns som det är så nära mina tankar just nu. Varför är det alltid så simpelt att man kommer på i efterhand va det va man hade och hur mycket det egentligen betydde. Hur mycket mer man kunde ha utvecklat det mesta. Eller är det bara så det känns? På ett sätt är det en lögn. I det ögonblicket, just då, så tycker man att man ger allt och gör allt i sin makt. Allt som i alla fall känns rimligt för situationen.

Men jag kunde gett så mycket mer, även fast jag tycker att jag gav mycket. Mer än kanske andra. Men det finns så mycket mer av mig. Just nu får jag ingen chans till distans, hade varit så skönt om bara allt vart som vanligt. Processen blir så utdragen. Jag får konstiga tankar om att jag ska peta in en lapp i din tröjärm eller nåt och skriva att jag faktiskt försöker allt vad jag kan, att jag tycker om dig, att jag vill kunna vara glad och ta det som det kommer. Det kanske kommer någon dag. Men just nu vill jag bara ha dig som jag hade dig förut. Aj..

Hon: Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där
jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här
nu kan det vara för sent att säga som det är

Han: Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut
vi har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut
jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut

Han: Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut

Han: Jag vet att det är svårt över telefon
men när jag har dig nära vill du därifrån
jag vet att du har tänkt men berätta hur du mår

Hon: Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt
det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt

Hon: Och jag vill ha dig nu som jag hade dig förrut

//: Melissa Horn feat Lars Winnerbäck

YouCam

Då sitter man här med en hetta (mössa med hål i) i håret, förmodligen fulare än nånsin! Tänkte att jag skulle ta och bjuda lite på mitt härliga utseende. När jag skulle börja ladda upp vanliga bilder kom jag plötsligt in på ett väldans roligt program här på datorn, har ju alltid önskat mig att ha en webcam (eller har jag det?!), i alla fall så följde ju det med min underbara dator *läs: inhoppare för livskamrat, sorgligt men sant*. Men i alla fall, jag hittade programmet YouCam! Och jag är säkert totaaalt efter med min upptäckt men det blev ju liksom ännu roligare när jag redan var "rolig" innan. Titta och leeee :)

OJ! Va roligt det kan va, hehehe...? :D

Jag hoppas ändå på bra resultat av slingorna i håret, var ju faktiskt därifrån allt det här roliga hade sin början!

Heja Sverige förresten!!! Sverige-Sydkorea 18.30. på tv4.

Sagosten Luftelement

Ser inte denna varelse ut som nåt som är nödvändigt, ett måste helt enkelt? Lr?...
Det är i alla fall en intressant tillvägagång att "montera" den! Luftelementet inuti ska blåsas upp med en...hårtork. Ca 20 cm ifrån, inte mer än 60 grader för då SMÄLTER plasten! Det var rätt kul att stå på garderobsavdelningen med en hårtork i högsta hugg och blåsa upp en genomskinlig plastsittdyna inför ögonbrynsrynkiga kunder som frågade "VAD är det där!?".

En till aspekt. Jobbigt för alla skalliga ensamstående killar (hoppas att det blir pappor :P) som förmodligen inte har en hårtork hemma. Hmm... Hem till mamma och låna! Som jag själv i och för sig skulle gjort... Nä jag vet inte, jag fick en liten antikänsla till denna igelkott. Rätt ful och det lär ändå bara gå hål på luftelementet (samma anledning till bytet på jobbet). Nu ska jag ju ha min ikea-fasad på mig med min säljarröst och mitt leende, men nja, finns massa mer på barnavdelningen som jag tycker bättre om. Typ Sagosten Sköldpadda!:Hahaha! Vilket skämt!

Svammel med sanning.

En överdådig text som igenkänns till en viss del.
Nu visas min 14-åriga sida som känns ganska barnslig och icke-jag. Känner ofta att jag har koll på mig själv, vet vad jag är ute efter. Idag kändes det ganska suddigt. Det är jobbigt att först höra din röst, sen vända mig om och se dig i ca 3 sek innan jag gått förbi dig. Vet inte hur jag ska bete mig, 14 år igen.
Den här av gångerna kändes hårt och jag kan inte placera om det är för att du är du. Eller om det har vart en gång för mycket. Det känns förnedrande och jag är inte sugen på att jobba imorgon heller. Det har vart skönt att få distans till allt, jag har inte slutat tycka om. Det går fort igen. Och det känns som längesen nu. Undrar om du läser... Onaturligt är min känsla. Jag hoppas att jag kan släppa för mig själv snart och börja vid ett vanligt "hej" igen. Så mycket som kommer upp efter bara en dag, jag är bara lite (läs enormt) överdådig just nu. Texten är bara känslan, inget annat läskigt.
Imorse vaknade jag upp med ett leende i alla fall, det sitter kvar nånstans, som allt annat.

Seems like just yesterday. You were a part of me.

I used to stand so tall, I used to be so strong.

Your arms around me tight. Everything, it felt so right.

Unbreakable, like nothin' could go wrong.

Now I can't breathe. No, I can't sleep. I'm barely hanging on.

Here I am, once again, I'm torn into pieces.

Can't deny it, can't pretend. Just thought you were the one.

Broken up, deep inside. But you won't get to see the tears I cry.

Behind these hazel eyes.

I told you everything. Opened up and let you in.

You made me feel alright, for once in my life.

Now all that's left of me. Is what I pretend to be. So together, but so broken up inside.

Swallow me then spit me out.

For hating you, I blame myself.

Seeing you it kills me now.

No, I don't cry on the outside, anymore.

P.S. = Post Skriptum (efter det skrivna)! Går mot ljusare tider! D.S. = Den Samme!

Heja Sverige!

Dagens innehåll som är värt att nämna är att jag för första gången har stått på ett par långfärdsskridskor. Lite som Bambi på is men tyckte att jag närmade mig hyffsat pappas lugna, stora skridskoskär. Smått deppig dag annars, blir lite så där snöpligt när ens enda eventuella mål för dagen är att kanske följa med mamma o pappa till farsta för att sedan upptäcka att det tydligen inte behövdes. Men som sagt, ett par skär runt Trehörningen gick an! Tror det var det mesta jag rört på mig på ca 3 månader... Bara liiten panikkänsla. Väntar på att suget till att komma ner på träningar ska komma tillbaka, kanske kommer nu när jag spenderar lite mer tid hemma i Huddinge än jag gjort dom senaste 3 månaderna... Antiklimax.

Nu sitter jag iaf uppe för att vänta på att få se en förhoppningsvis spännande match där kanske kanske Sverige vinner!? Hoppas hoppas! Riktigt duktiga har dom ju vart! Trodde det skulle bli en trött kväll, men här sitter jag nu. Fördriver tiden. O nu ska det laddas upp med te, det blir drag här nu! Tjing Tjong!

Mycket pengar för en sån som mig!

Å idag hände den fantastiska händelsen att jag nog gjort mitt största köp för mina egna pengar om man räknar i ting (alltså inte resor/upplevelser). Jag kände mig relativt liten o ogammal när pappa la av just den kommentaren i utgången av Siba: "Grattis! En sån här dyr grej har du väl aldrig köpt som bara är din egen!? *jätteglad*".. Nej det har jag iof inte men kanske inte kändes såå himla speciellt, tills den kommentaren ekade i deras lokaler. Men nejdå! Jag skäms inte, det är jag alldeles för mogen och "vuxen" för...?
I alla fall, jag har köpt en ny dator (compaq presario cq60) som jag känner var ett himlans välinvesterat köp! Det är nästan snudd på den här tillfredställande känslan som när man gått på stan o bara råhandlat massa kläder som man e bombsäker på att "det här kommer att användas!" (Vet att ni killar också känner så, iaf 1-2 gånger i er livstid?). Känslan av att leka med sina julklappar infann sig också för en stund. Man liksom struntar i att det går en hyfsad film på 1:an för man har såå mycket att fixa med sin nya "kompis"! Det blev lite av en nostalgitripp att titta på alla härliga foton, samtidigt som man rensar bort dom som man inte fattar en gnutta av att man ens har sparat. Nu har jag iof rensat bort alla onödiga... Kunde ha blivit ett roligt och oförstående kollage!
Men, jag tror jag vänder på det och lägger upp lite sköna nostalgibilder! Kan bli allt du väntar dig, eller så blir det inte det. Nu är jag rätt nöjd med att ha knåpat ihop ett till inlägg här på BLOGGEN.

Så hej o leverpastej! ... (ouffgh..inte gott.)

Försök nr 2.

Försök nr 2.

En förutfattad mening, bloggen kan bli en smula naiv, sarkastisk, ett alldeles för stort försök till att vara rolig och kanske kan ge en gnutta glädje och nödvändighet (om inte till er så kanske till mig själv?).

Härom dagen var jag hemma hos min bror. Han (som min svåger) har gett sig in i gitarrens djungel och jag antar att deras mål är att bli en sån där härlig, charmig kille som tar fram gitarren en julinatt framför konfirmationsbrasan, drar handen genom håret o drar av en counting crows-låt eller två..? Min svåger har dock inget hår, kanske att han kliar sig i huvudet istället.

Min bror är idyllen nära, måste jag ändå medge. Jag fick äran och tänkte "Fan, det här kan man ju faktiskt lyssna på!" då hans flickvän tar på sig sin pyamas, ställer sig i dörröppningen o säger "Nä nu går jag nog in till mig, ehee.."
Sjöng bra tyckte jag också att han gjorde, varpå man hör en röst där innanför dörren "Ricard, måste du sjunga så högt!?...Ouffgh".
Men som den stöttande lillasyster jag är tycker jag att han ska söka till Idol. "Idol-Riffard", klingar det inte bra i era öron?

På tal om nåt som klingar bra är James Morrison, riktigt bra musik med igenkännande texter om det spännande och innehållsrika, det som kallas livet (läs kärleken). Och om det är positivt eller negativt får ni bedöma av att lyssna själva. Fick ni nu inte en liten irriterande, petande känsla om att nu måste ni ju skaffa er Mr Morrisons musik enbart för att bedöma om jag har rätt eller fel? Eller är det jag som tror för mycket om mig själv och min påverkan på andra i min omkrets, kan mycket väl vara så!

Nu blev inlägget lite smått inspirerat av min bror, (Cliff som vi kallar honom enstaka gånger i familjen), han gillar nämligen också James Morrison och skriver även krönikor på http://www.aik.se/. Självfallet, där som i gittarsången, har han mitt fulla stöd o stolthet. Speciellt i tvisten om man ska sälja kondomer till ungdomar under 18 år, skulle tro att man redan då har en tankegång om konsekvenser. Hoppsan, nu blev det väl så där internt och intressant igen att ni bara måste gå in på aik.se för att se vad jag pratar om? (frågan är om ni får ett vettigt svar, hmm)

Nu har jag skrivit detta första inlägg i tron om att i alla fall någon själ ska läsa det och bli en gnutta nyfiken på mitt innehållsrika liv.

Om det är så innehållsrikt som jag försöker få det att låta? Den som lever får se... ser mig själv som inkluderad. Tjingeling!