Jag blir så trött på mig själv. Hur f*n ska man veta anledningen till att man bara känner sig ledsen o konstig ibland? Jag har absolut ingenting att oroa mig över och ändå tror jag att lite gammalt groll ligger o pyr nånstans i bakhuvudet. Nu har det inte vart annat än helt underbart en tid och då är det nästan som att jag måste leta fram ett problem själv.
Problem har förut uppkommit som en blixt från klar himmel, utan att jag ens själv har haft en uppfattning om att det ens funnits problem. Situtioner som jag kanske blivit lite skadad av är de problem som jag i efterhand kan ha tyckt att det kanske hade vart bra om jag åtminstone hade haft en gnutta aning om att jag själv vart inblandad i dom.
Vad som helst kan tydligen hända, när som helst. Går att vrida till det positiva också.
Idag finns det inga egentliga problem men ändå så fick jag det till att nåt igår kväll var konstigt, ledsamt. I och för sig så finns det väl ingen lättare känsla än när ett problem lösts och man får ännu lite mer bekräftelse på att allt faktiskt fortfarande är helt underbart.
Jag fick en bra väckarklocka igår natt som jag ändå faktiskt kunde ta till mig och nöja mig med att det var nog det som var "problemet".
"Du är inte ledsen, du är lycklig" Tack. Du vet vem du är.
Idag har jag badat! Det har jag längtat efter sen solen kom och sa hej! Och med det säger jag Hepp! och dyker ner en sväng till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar